Håkan Hellström - Rampljus (2020) [Hi-Res]
![Håkan Hellström - Rampljus (2020) [Hi-Res]](https://www.dibpic.com/uploads/posts/2020-09/1599376588_hakan-hellstrom-rampljus-2020.jpg)
BAND/ARTIST: Håkan Hellström
- Title: Rampljus
- Year Of Release: 2020
- Label: WM Sweden
- Genre: Pop Rock
- Quality: mp3 320 kbps / flac lossless / flac 24bits - 88.2kHz
- Total Time: 00:53:43
- Total Size: 140 / 350 / 1015 mb
- WebSite: Album Preview
Tracklist
01. Alla drömmar är uppfyllda
02. Tillsammans i mörker
03. Vägen med regnbågen över
04. Bit dig i läppen
05. Studentfylleflaken
06. Va inte född att följa efter
07. Snälla släck inte ljusen
08. Det här är Shooowbiizzz
09. På väg upp
10. Kaos är min lady
11. Vita små moln
12. Rampljus
13. Verkar som vi klarat det
14. Ska flyga nu (feat. Leila K)
Utan att veta säkert så killgissar jag på att Rampljus var lika rolig att göra som den är att lyssna på. För till skillnad från sin konceptuella förebild, Veronica Maggios Fiender är tråkigt (2019), förstår jag varför den är uppdelad i två separata delar. Intrycken och vändningarna är helt enkelt så pass många och vilda att man nog inte hade orkat med alla i ett svep. Någonstans i processen tycks någon ha sagt till Håkan Hellström och Jocke Åhlund att ”det här låter ju kul, men ni ska nog portionera ut det lite”. Och det hade hen förbaskat rätt i.
Redan i det första nysläppta spåret på eposet Rampljus, en sketch med en sublim Mikael Persbrandt, är det lätt att glömma vad man faktiskt lyssnar på. Att det sedan övergår i ett märkligt interlude där Håkan mest upprepar frasen ”jag är på väg u-u-upp” gör inte saken bättre.
Jag är redan förvirrad, men rejält nyfiken på vart skivan ska ta vägen härnäst. ”Kaos är min lady” är en slags karbonkopia av ”Tillsammans i mörkret” (vilken mer och mer framstår som en Håkan Hellströms bästa låtar på den här sidan 2010-talet), ”Vita små moln” är en mysig sitta-på-en-filt-i-Azalea-dänga och titelspåret är en knappt minutslång akustisk ballad. Högt och lågt, vitt och brett, regnbågar och krockade bilar.
Textuellt är Håkan fortfarande sympatiskt självironisk och -distanserad. Precis som på den första volymen sjunger han ibland om sig själv i tredje person och går från en rad till en annan från ren fiktion till smärtsamt privat (som till exempel när han sjunger om flickor vid scenkanten med vita streck på armarna). Eller så är tilltalet mer humoristisk och refererar till Glenn Udhén-typer och ryktet om att han varje månad permanentar håret för tvåtusen spänn.
Avslutande ”Ska flyga nu” är allt-på-samma-gång. En både summerande och framåtblickande skildring av livet i rampljuset som börjar med ett skimrande pianokomp och slutar i Leika K-rap och blåsorgie. I samma låt lyckas Hellström låna musikaliska partier av både ”Tro och tvivel”, ”River en vacker dröm” och ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” (och säkert ytterligare några som jag missar). Mycket Håkan Hellström för pengarna, med andra ord.
Och någonstans däri ligger Rampljus storhet. I det oväntade, överlastade och obegripliga. Det är musik som underhållning, inte längre på liv och död. Och tar man det på för stort allvar är risken stor att man inte får ut så mycket av den. Det här är inte primärt musik att gråta till, utan snarare ett alternativ till att läsa en novell eller se ett sitcomavsnitt.
Och beståndsdelarna är så pass många och vitt skilda att skivan har potential att räcka i tjugo år. Jag ser redan fram emot att lyssna på den om ett par–tre år och upptäcka detaljer och nyanser som hittills gått mig förbi.
Jag förstår nog bara hälften av Rampljus, men jag gillar det. Vilket ju är en lika subjektiv som för andra irrelevant åsikt. Mer konkret kan man säga att här knappt finns en enda tråkig sekund, och det är gott nog.
01. Alla drömmar är uppfyllda
02. Tillsammans i mörker
03. Vägen med regnbågen över
04. Bit dig i läppen
05. Studentfylleflaken
06. Va inte född att följa efter
07. Snälla släck inte ljusen
08. Det här är Shooowbiizzz
09. På väg upp
10. Kaos är min lady
11. Vita små moln
12. Rampljus
13. Verkar som vi klarat det
14. Ska flyga nu (feat. Leila K)
Utan att veta säkert så killgissar jag på att Rampljus var lika rolig att göra som den är att lyssna på. För till skillnad från sin konceptuella förebild, Veronica Maggios Fiender är tråkigt (2019), förstår jag varför den är uppdelad i två separata delar. Intrycken och vändningarna är helt enkelt så pass många och vilda att man nog inte hade orkat med alla i ett svep. Någonstans i processen tycks någon ha sagt till Håkan Hellström och Jocke Åhlund att ”det här låter ju kul, men ni ska nog portionera ut det lite”. Och det hade hen förbaskat rätt i.
Redan i det första nysläppta spåret på eposet Rampljus, en sketch med en sublim Mikael Persbrandt, är det lätt att glömma vad man faktiskt lyssnar på. Att det sedan övergår i ett märkligt interlude där Håkan mest upprepar frasen ”jag är på väg u-u-upp” gör inte saken bättre.
Jag är redan förvirrad, men rejält nyfiken på vart skivan ska ta vägen härnäst. ”Kaos är min lady” är en slags karbonkopia av ”Tillsammans i mörkret” (vilken mer och mer framstår som en Håkan Hellströms bästa låtar på den här sidan 2010-talet), ”Vita små moln” är en mysig sitta-på-en-filt-i-Azalea-dänga och titelspåret är en knappt minutslång akustisk ballad. Högt och lågt, vitt och brett, regnbågar och krockade bilar.
Textuellt är Håkan fortfarande sympatiskt självironisk och -distanserad. Precis som på den första volymen sjunger han ibland om sig själv i tredje person och går från en rad till en annan från ren fiktion till smärtsamt privat (som till exempel när han sjunger om flickor vid scenkanten med vita streck på armarna). Eller så är tilltalet mer humoristisk och refererar till Glenn Udhén-typer och ryktet om att han varje månad permanentar håret för tvåtusen spänn.
Avslutande ”Ska flyga nu” är allt-på-samma-gång. En både summerande och framåtblickande skildring av livet i rampljuset som börjar med ett skimrande pianokomp och slutar i Leika K-rap och blåsorgie. I samma låt lyckas Hellström låna musikaliska partier av både ”Tro och tvivel”, ”River en vacker dröm” och ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” (och säkert ytterligare några som jag missar). Mycket Håkan Hellström för pengarna, med andra ord.
Och någonstans däri ligger Rampljus storhet. I det oväntade, överlastade och obegripliga. Det är musik som underhållning, inte längre på liv och död. Och tar man det på för stort allvar är risken stor att man inte får ut så mycket av den. Det här är inte primärt musik att gråta till, utan snarare ett alternativ till att läsa en novell eller se ett sitcomavsnitt.
Och beståndsdelarna är så pass många och vitt skilda att skivan har potential att räcka i tjugo år. Jag ser redan fram emot att lyssna på den om ett par–tre år och upptäcka detaljer och nyanser som hittills gått mig förbi.
Jag förstår nog bara hälften av Rampljus, men jag gillar det. Vilket ju är en lika subjektiv som för andra irrelevant åsikt. Mer konkret kan man säga att här knappt finns en enda tråkig sekund, och det är gott nog.
Year 2020 | Pop | Rock | FLAC / APE | Mp3 | HD & Vinyl
As a ISRA.CLOUD's PREMIUM member you will have the following benefits:
- Unlimited high speed downloads
- Download directly without waiting time
- Unlimited parallel downloads
- Support for download accelerators
- No advertising
- Resume broken downloads